Era Ora Steakhouse

Era Ora serverar tre bifftartarer och vägrar säga vad som finns i den här. Upphovspersonens eget recept pekar på passionsfrukt, soja och ingefära — vilket förklarar mycket och räddar ingenting.

Recensionen

Era Ora är ett tempel för hängmörat kött — relikskrinsskåp, spansk angus, fullblodswagyu, en terrass över Ballutabukten. Råavdelningen rymmer tre separata bifftartarer. 'Our Tartare' för 20 euro visar hela handen: handskuret kött, olivolja, fransk senap, tabasco, peppar, salt. Neanderthal för 40 euro bjuder benmärg, kaviar och torkad äggula. Och Braciami Ancora för 25 euro — den jag åt — är uppkallad efter den italienska köttguide som två år i rad utsett stället till Europas bästa italienska steakhouse. En rätt uppkallad efter sin egen pokal, och det är det mest konkreta menyn tänker berätta: 'en intensiv tartar i balans mellan finess, sälta och djup.' En slogan, ingen beskrivning. Varje granne listar numrerade allergener; den här bär asterisken köket reserverar för Dagens meny och Grill Experience — officiellt en rätt utan fast recept. Fram till nyligen bar den kökschefen Paola Marsellas namn, och det enda tartarrecept hon någonsin publicerat är verkligen konkret: filé av piemontesisk fassona med färsk ingefära, en sked soja, passionsfrukt, lime, fänkål och rosépeppar. Om det är det som når Ballutabukten är slutledning snarare än fakta, men det stämmer exakt med tallriken, och det förklarar den söta tropiska tråden och den vaga österländska lutningen jag inte kunde placera för stunden. Att veta räddar ingenting. Passionsfrukt och soja är väldigt mycket socker och väldigt mycket salt som slåss om samma tugga, och kallt rått kött förlorar den striden varje gång; det som kom in var sött, salt och ofokuserat, med köttet reducerat till textur. För ett år sedan kostade den 35 euro och vägde 80 gram. I dag kostar den 25 euro, anger ingen vikt, och avdelningen är signerad av en annan kock. Beställ den för 20 euro.

Håller du inte med om betyget? Säg till →

Tillbaka till hela rankningen